har tänkt på allt som har hänt på de här året.

Förlorat vänner...eller förlorat och förlorat.

De är ett år sen allt hände, jag gick i depression..
och dom som har stöttat mig mest som har föjlt mig hela
vägen är kvar i mitt liv och jag älskar dom så sjukt mycket.

Ni som försvann vet jag inte riktigt varför.
Trodde ni att allt va bra redan? Trodde ni verkligen
att jag inte behövde er mer? Ni trodde så himla fel!
Men nu vet jag vilka som älskar mig och gör allt för mig.

Det som har hänt mig kommer aldrig försvinna det kommer
alltid vara kvar. Och jag förstår inte hur ni bara kunde
sluta vara där. Visst de kanske är lite mitt fel också men
ni sluta att vara där för mig...orkar inte blir så ledsen när
jag tänker på allt. Ni förstod inte bara helt enkelt...eller nått.

Ni som har varit där för mig och forfarande är, älskar er.

Kommer säkert ångra att jag skrev det här men vill ändå få ut det..